Redan inför veckans match mot Rafters United förstod vi att det inte skulle bli en promenadseger direkt. Rafters hade på sina två spelade matcher gjort 8 mål framåt och inte släppt in ett enda mål, alltså liksom oss inlett med två segrar (i efterhand har jag dock fått reda på att den andra segern var en WO-seger). Men som ett skänk från ovan hade jag natten innan drömt att vi skulle vinna matchen, jag såg det som ett tecken.

FFD hade drabbats av många förkylningar och sjukdomar inför matchen, så det var inte helt lätt att få ihop ett lag. Ola ”Svikaren” Strömberg ringde in 1,5 timme innan match och ställde in sin medverkan, detta ledde till att vi endast skulle bli 8 pers. Men den finska mångkulturella svärmorsdrömmen Tevel (som låg hemma sjuk) hade ett ess i rockärmen, han fixade in engelsmannen Tim som ersättare. Så 9 pers ställde vi upp med varav jag själv inte var helt kry. Rafters hade 11 spelare som alla såg friska och krya ut…

Inledningsvis av matchen märkte man att Rafters var ett offensivt lag som var sugna på att göra mål. Deras offensiva spelare var riktigt jobbiga med korslöpningar fram och tillbaka, vilket gjorde att det var svårt att försvara sig. Men liksom tidigare matcher har FFD blivit lite av mästare på att försvara sig bra med hela laget, alla gör jobbet helt enkelt. Rafters kom aldrig riktigt hela vägen fram. FFD fortsatte med sin nya taktik att dra nytta av de små planerna och dra insparkarna mot mål. Detta resulterade i att vi fick en hörna en bit in i första halvlek. Här kom Tomas in och tog emot och tråcklade på något vis in bollen vid sidan av målvakten in i mål. 1-0!

Rafters fortsatte trycka på men FFD fortsatte också att försvara bra. Endast vid ett fåtal tillfällen släppte vi till lägen, men då missade de antingen mål eller så stod Jonas i vägen. Lite senare fick vi ett inkast högt upp i plan. Martin stod med bollen i nävarna och såg Tomas stå på andra sidan planen. Martin började ropa på honom att springa mot mål, men Tomas hade fastnat i ett gammalt minne. Det var ett minne när han som 14-åring befann sig i skogarna i södra Lappland. Tomas hade drabbats av lappsjuka. Han hade precis öppnat en härlig Lappin Kulta när han fick syn på Anna-Lisa Öst, i folkmun mer känd som Lapp-Lisa, stå och dansa runt ett träd. Tomas smög sig närmre likt en fjällräv. Han slog sig ner på en stubbe för att avnjuta showen som bjöds framför honom. Lapp-Lisa smög närmre Tomas, i takt till tonerna av Lapp-Lenas Vals. Tomas fick här sitt livs första Lapp-dance. Tomas kände sig lika tuff som Läderlappen. Läderlappen… det låter nästan som läderkulan…Tomas vaknade upp ur sin dröm och märkte Martins gormande. Tomas tog sats och började vråla så högt att han la södra Lapplands skogar i en mittbena, sen stångade han in bollen i mål med sådan kraft att bollen nästan gick sönder. 2-0!

Efter detta började Rafters pressa på mer, de skapade en del chanser men avsluten gick oftast utanför. Men reduceringen kom ändå en stund senare. 2-1. Nu började en viss oro krypa sig på att Rafters skulle sätta konstant press. Det gjorde de också, men FFD visade ännu en gång prov på effektivt försvarsspel. Istället kunde Anton ”Somrig Ostsås” Vallo knycka bollen högt upp i plan och trycka in 3-1. Nu kändes det som att vi hade matchen i våra händer. Men Rafters var inte de som gav sig så lätt, de tryckte på och fick till slut in 3-2. Slutet av matchen närmade sig och vi antog att det skulle bli ett svettigt sådant. Vi fick återigen inkast högt upp i plan. Det kastades in till Mike ”Maradöna”, som i bilen på väg till matchen sa att han inte kunde minnas sist han gjorde mål. Maradöna fick på en riktigt fin skarvnick in i mål, lyckan var total! 4-2. Nu skulle vi inte tappa detta. Men liksom tidigare ville Rafters annorlunda. De tryckte på och fick in 4-3. Nu återstod inte mycket tid. Rafters hade totaloffensiven på och FFD hade parkerat bussen. Det drogs och slets från båda håll och domaren uppskattade inte allt som sades till honom. Rafters fick in en ribbträff i slutet av matchen, men närme än så kom de inte. Vinst 4-3!

FFDs passningsspel kanske inte var det bästa denna match. Däremot visar vi att vi har en spelidé som funkar alldeles utmärkt på de här planerna. FFD har blivit lite mästare på att försvara bra, och sedan ställa om snabbt och kontra in baljorna. Lite som svenska landslaget tidigare blivit anklagade för att spela tråkigt, men ändå dra in poäng.

Nästa omgång väntar ännu ett tufft möte. SEB står för motståndet, de har vunnit sina 2 första omgångar. Jag har på känn att om vi vinner denna match kommer vi vinna hela serien! Nu kör vi!

/Rödskägg med ordvitsar signerat Thorsénovic